Lycka vs frustration

Vågar jag vältra mig i lyckan av att vara ”igång” ? Varje gång jag gör det blir jag klubbad till marken av någonting. Bröstont, förkylning, migrän, ryggont och you name it! Träningen brukar gå bra i några veckor men sen dyker smådjävlarna upp och lägger krokben på mig. Låter jag arg? Ja, det är jag faktiskt! Jag är så trött på att pendla mellan flyt/stora planer och eländessmärtor.

Men jag känner ändå att de bejublade dagarna är värda att noteras och att lyckan jag känner då är värd att ”låtsas” vara ständig. Just vid de tillfällena vill jag tro att allt är möjligt. Att jag är stark och kan göra vad jag vill. När smärtorna kommer tar jag mig igenom dem för att sedan ta vid där jag slutade innan smärtan kom. Detta gör jag om och om igen. Aldrig att jag slutar!

Jag vet att jag kanske aldrig kommer att vara smärtfri och helt frisk. Men jag hade varit så mycket sämre om jag inte försökte. Eller hur!?

 

När allt luktar Tigerbalsam

När:

– hela hemmet luktar Tigerbalsam

– hela hemmet är stökigt eftersom att jag inte kan städa (och ingen annan i familjen bryr sig om det är stökigt)

– Leo är underaktiverad och frustrerad

– en hittills 10-dagarskur med Ipren inte hjälper

– vetekudden har mikrats otaliga gånger för att värma min rygg

– Vårruset missats

– frustrationen är total

– deppigheten ökar drastiskt

– promenaderna gör skitont

– jag fick lämna yogan idag för att det gjorde för ont

– vila gör ont

– rörelse gör ont

– jag har försökt precis allt jag kan komma på för att bli av med det

– jag inte kan åka till Tjörn i helgen som planerat

blir man bara så trött på ryggontet! 🙂

Det gick så långt idag att jag googlade ”ryggont cancer” eftersom att jag börjat oroa mig för återfall och spridning till ryggraden. Så himla hemskt att man ska tänka så men det går inte att låta bli. Jag hittade ingenting om hur det känns med cancer i ryggraden, symptom och så. Men jag hittade ett inlägg i en blogg där en tjej skrivit om just hur det känns. Så nu är jag ganska lugnad för tillfället och vet om/när jag ska agera i ett sådant fall. Jag slappnar av så länge och hoppas att det går över snart. Jag har aldrig haft så ont i ryggen som jag har haft de senaste 10 dagarna någonsin. Jag har heller aldrig behandlat ryggontet  så intensivt som denna gången. Snälla smärta: ”FÖRSVINN”!

 

 

Det blir aldrig som man tänkt sig

Det blir inte alltid som man tänkt sig. Ryggontet vill inte ge med sig. Att springa är det sämsta jag kan göra med alla de dunsar det innebär. Jag har verkligen försökt med alla medel att få bukt på inflammationen men måste nu erkänna mig besegrad. Inget Vårrus för mig imorgon. 😦

Så här är det väldigt mycket frustration och lagom (inte alls faktiskt) med ilska som visar sig efter en vecka utan träning. Jäklar vad jag är beroende av att träna! Deppar ihop totalt när det vajsar såhär. Jag som precis har börjat att njuta av att kunna röra mig normalt igen efter alla smärtor och operationer. Alltid är det något som sätter käppar i hjulet. Hm. Tänka positivt var det ju. 😉 Ja inte sjutton ger jag upp! Istället väntar jag in första tillfälle till träning och äventyr. Jag älskar´t till skillnad från de som lider sig igenom ett träningspass. Det  är så skönt att känna min kropp jobba. Och känslan efteråt är den skönaste som finns enligt mig. 😉

Hade jag inte gått igenom cancerbehandlingar som gett mig sämre lungkapacitet så hade jag kört på och gjort allt det jag drömmer om. Men nu måste jag tänka på hur min kropp mår och vad den klarar av. Dessutom äter jag ju den hemska cancermedicinen som gör att kroppen mår så j-a kasst. Men om två år slipper jag den. Undrar hur lång tid det tar att bli av med dess påverkan på min kropp. De har ju börjat att ge medicinen i 10 år istället för 5 år eftersom att det minskar återfall så otroligt mycket. Om de frågar mig om jag vill fortsätta i fem år till med medicinen kommer jag att svara ”JA” trots alla biverkningar och besvär. Allt är bättre än cancer! Eller hur!? Men gud så dåligt man mår av den.

Jag går som sagt hellre igenom år av vallningar (då snackar vi blöta lakan på natten och byta kläder allt som oftast pga att de blir svettiga utan anledning), frossa, torra slemhinnor, då talar vi om att vara helt uttorkad. Halsen är så torr att jag får torrhosta så fort jag rör mig (och när jag ska sova). Sugtabletter från Apoteket hjälper sådär. Och ni vet att jag älskar att röra mig. Jag måste stanna upp allt som oftast och andas, hosta och få ordning på saliven innan jag kan fortsätta. Lite tråkigt är det ju. Och jobbigt med panikkänslan det ger att vara så torr i halsen och hosta så galet mycket utan att få stopp på det.

Men jag är ju så glad över att jag får leva! Det är det bästa som finns! 😀
Jag önskar så att jag inte får ett återfall av cancer. Det är så skrämmande när man vet att det är vanligt och att det då oftast är svårt att rädda livet på den som fått återfall. (Då har det oftast spridit sig) Hujedamig!

Varför finns denna j-a sjukdom? Vad har den för mening?

Har man väl fått cancer så lever man i skräck för resten av livet!

 

Bra nu

Det går riktigt bra nu. Med det mesta faktiskt. 🙂

Jag älskar att vara igång igen. Lyckan är total. Aldrig har jag väl uppskattat livet så   mycket.

Kroppen har slutat att bråka (jag är läkt efter cancerbehandlingar och operationer) och bara njuter av all träning och alla de timmar som vandras/klättras i skogen.

Jag börjar finna balans.

Att simma, yoga, styrketräna, springa, klättra, cykla och promenera i en härlig blandning är min grej. Med ett och annat nytt äventyr ibland också såklart.

Att kunna äta vad jag vill utan att gå upp i vikt. Istället börjar kroppen att ta sig en finare form. Träning = mycket mat. Den kombinationen passar mig bra. 😉

Ville bara säga det. 😉

 

Äventyr

– halsont och frossa grep tag i mig under lör-sön.

– bortsett från lite sjukdom är jag i grym form om man jämför med hur jag mått sedan jag fick cancer. 🙂

– Leo`s sår börjar läka riktigt bra. Snart slipper han tratten. 🙂

– igår sprang/gick jag 9,6 km. Ska snart klara att springa hela rundan.

– vårruset ska jag springa ( gillar jag det så blir det även ”blodomloppet” och några lopp till som jag kollat in) )

– vandring i fjällen är inbokad

– forspaddling är inbokad (kajak)

– höghöjdsbana är även det på programmet, klättra högt uppe på en bana i träden  och linbana

Ja, jag vill uppleva så många äventyr som möjligt! Snarast! 😉

 

Kryssa rosa – för cancerdrabbade med familjer

Jag vill att alla ni som följer mig och som har/har haft cancer eller har någon med cancer i familjen tittar in på denna sida: http://livetsvagar.blogspot.se Här har vi en driven kvinna som har ordnat en så fantastisk resa/upplevelse för alla cancerdrabbade. Just för att hjälpa, peppa, fixa med svårigheter med utseendet pga behandling, hitta kontakter, visa på möjligheter och exempel på rehabilitering för dem som är drabbade. Och även ge en oförglömligt trevlig resa med allt kul som det innebär! Vill man ta det lugnt finns det möjlighet till mindfulness.

Här finns en fantastisk möjlighet att få träffa andra i samma situation. Dessutom får man ta med sig familjen. Det bjuds på föreläsningar , underhållning och aktiviteter för alla både stora som små/ cancerdrabbade och anhöriga. Det finns chans att få hjälp som både anhöriga och som drabbad vid frågestund/föreläsning.

Nanne Grönvall uppträder!

Vill du gå direkt in på sidan som ger all information om rehabkryssningen så gå in på: http://rehabkryssning.blogspot.se

Att få leva fullt ut och vackra kroppar!

Jag tränade som en galning igår. Slutade med att jag inte kunde styra kroppen så värst bra. Haha! 😉 Så idag blev det bara en timmes promenad. Men imorgon…då kör jag igen. 🙂

Det är så underbart att äntligen få leva fullt ut utan smärta och andra problem. Inga operationer att vänta på, ingen cancer att förvänta mig, inga smärtor som förhindrar mitt sätt att leva. Jag är så glad och tacksam just nu för allt jag kan göra. Jag kan faktiskt göra precis vad jag vill! Det är en underbar känsla!

Tänk att de flesta kan göra precis vad de vill men inte har någon som helst aning om hur lyckligt lottade de är. Det är ju helt galet! Att så många människor bara tar livet för givet och slösar bort det på att INTE GÖRA det de vill. Jag var själv en av dem för några år sedan. Men nu är det andra bullar. Nu älskar jag varenda sekund av att kunna göra det jag inte har kunnat på flera år. Bara att kunna planera framåt är SÅ fantastiskt! Att kunna använda mina armar utan att få ont! Att kunna bada utan att tänka på ärr som ska läka.  Att kunna vara den jag vill vara just nu (utan att behöva vänta på att någonting ska bli avklarat först).

OK, jag älskar livet just nu! 🙂

Och glöm inte att älska din kropp!

Vi får inte glömma bort att de flesta kroppar på denna jord inte ser ut som de retuscherade 17-åringarna på alla bilder.

Jag försöker att älska min egen kropp.

Det är konstigt faktiskt att jag tycker att alla andra kvinnor är så vackra som jag ser på badhuset. Alla dessa kvinnor vars kroppar  har en historia att berätta.  De har fött barn (precis som jag). De har ätit för mycket eller för lite. De har tränat mycket eller ingenting. Några har vackra bröst andra har utsugna bröst som hänger. Alla dessa kvinnor är så vackra i mina ögon.

Jag slår ett slag för de Grekiska ”gummorna” som har all respekt och kärlek från sina nära och kära. Så borde det vara här i Sverige också om jag fick välja.

 

Helgen som varit

I fredags fick jag åka in till Sahlgrenska eftersom att mitt ena bröst hade svullnat upp och var varmt och rött. Som tur var slapp jag att dränera. Jag måste bara tänka mer på att inte röra armarna för mycket och inte bära saker (vilket är jättesvårt). Jag har aldrig tänkt på hur mycket man använder bröstmusklerna i vardagen. Alla tröga dörrar, tvål som ska pumpas ut (på offentliga toaletter), torka och gno när man ska göra rent, lyfta en kopp té, skära upp mat, skära bröd, hyvla ost, bre mackor, hänga tvätt, gå ut med hunden, vattna – ja precis allt i stort sett involverar bröstmusklerna. Nu har det gått 3 1/2 vecka och det är inte på något sätt färdigläkt.

Men det går bra med styrketräningen. Jag tränar ben, mage och rygg. Och promenaderna går jättebra. Så skönt att det är så fint väder nu.

Vi har varit ute och ätit på Moon.
Så mysigt ställe!

Och riktigt god thaimat som lagas från grunden. Inga burkgrönsaker där inte.

Idag har jag varit på gymmet och styrketränat. Osså blev det en långpromenad.

Ut ur fängelset

Det känns som att jag blivit utsläppt ur fängelse. Ett fängelse där jag nu suttit av 6 månader. Smärta, väntan på operation och ingen chans att röra mig och göra saker jag älskar. Men nu…nu börjar ärren läka, våren har kommit och jag har varit ute i skogarna i timtal de senaste dagarna. Solen skiner och det börjar bli varmt. Träning är inplanerad och mål satta. Jag stiger upp tidigt på morgnarna och ger mig iväg hemifrån. Skogen, sjöarna, gymmet och allt det jag älskar kan jag njuta av utan att få ont eller frysa. Men bäst av allt är friheten. Att slippa gå och vänta utan att istället kunna planera framåt utan hinder.

ÄNTLIGEN LEVER JAG PÅ RIKTIGT IGEN! 😀

Ok, här kommer en påminnelse till!

Snälla kläm och massera era bröst. Det kan vara livsviktigt!

Själv hade jag aldrig varit på mammografi när jag upptäckte min knöl. Man måste inte vara ”gammal” för att få cancer. Dessutom visade mammografin och ultraljudet på ingen cancer. Det var först när de tog cellprover på knölen som jag fick veta säkert. Cancer!

Mitt råd är alltså att alltid gå och kolla cellprov på knölar. Strunta aldrig i det! Kräv det!

Halva tiden

Nu har det gått halva tiden tills jag friskförklaras och får sluta med cancermedicinen. Två och ett halvt år kvar. Jag vill tro att den här operationen var den sista och att inga mer komplikationer dyker upp. Jag vill tro att jag besegrat cancern och att han lämnar mig ifred. Men jag är alltid rädd. Alltid på min vakt. Och jag påminns ständigt om hans besök i min kropp då jag ser min kropp som har så tydliga spår efter honom. Jag lever på hoppet och tror på ett bra slut. Men jag kan inte för en dag glömma honom. Honom som jag hatar mest av allt: CANCERMONSTRET. Hans hån finns fortfarande kvar inom mig. För aldrig att han låter mig slippa honom fullt ut någonsin. För han är slug och egotrippad och vill ha och ta så mycket han bara kan.

Supernöjd

Nu när jag ser mina bröst är jag helnöjd med resultatet. Istället för att bara ta från ”cancerbröstet” tog de även från det andra bröstet. Resultatet är att båda brösten är mindre men mer lika. Nu kan jag ha BH utan inlägg/protes. Så skönt! 🙂
Ville bara säga det! 😉

Tårarna rann

Jag kunde inte låta bli att titta på ”Jills veranda” när Kristian Gidlund skulle vara med. Fast att jag visste att det var att ge sig ut på farlig mark för mig. Och så kom känslorna och tårarna rann. Minnen av cancertiden, min ständiga rädsla för återfall och framför allt sorg över att Kristian förlorade kampen. Sorgen i hans ögon var smärtsam att se. Jag undrar om han ens fick se programmet. ♥

Inte så tuff

Känner mig inte så tuff just nu. Operationen gick bra men nu gör det ont. Dessutom åkte jag på en riktigt jobbig förkylning direkt efter att jag vaknat upp ur narkosen. Så nu går jag här och är nyopererad och superförkyld på samma gång. Men jag är glad att det inte bröt ut innan för då hade de inte opererat mig. Tur i oturen! 🙂

Nu hoppas jag att provsvaren är negativa denna gången med och att jag läker snabbt. Nu vill jag bara komma igång med mitt liv igen och ser väldigt mycket fram emot det.

Förberedelser

Jag förbereder mig för operationen på torsdag.

Idag har jag städat och fixat här hemma.

Imorgon ska jag ta två av de tre obligatoriska duscharna med Descutan. Detta hemska tvättmedel som totalt förstör mitt hår tyvärr. Dessutom ska jag och min man till psykologen för fortsatt utredning. På kvällen kommer dottern hem från sin resa.

Fasta från klockan 24.00.

På torsdag ska jag gå upp klockan halv sex på morgonen och dusch igen. Klockan 7 ska jag vara på sjukhuset. Sedan opereras jag någon gång mellan 8-15. Hoppas att jag får göra det tidigt. Sedan kommer min man till uppvaknandet och allt har förhoppningsvis gått bra och jag får åka hem på kvällen.

Ett spöke som liknar mig

Första dagen med viktväktarpoäng har gått jättebra! Kan bero på att jag är trött på att svulla som jag gjort ett tag nu. Inte känns det bra när kroppen sväller och kilona blir fler och fler. Fem kilo har jag gått upp sen jag slutade träna. Och inte lär jag kunna träna än på länge så det är bara till att äta mindre. (Jag vet att jag inte är överviktig men vill gå ner till min trivselvikt).

Bröstet gör ondare och ondare men snart blir det äntligen operation. Sen är det bara att se fram emot att kunna träna efter ett tag igen. Nja, det lär väl ta ett tag iof. Men det går i alla fall framåt.

Men som sagt nu är det dags att först och främst få ordning på vikten innan det blir för många kilon att orka gå ner.

Detta spöke har rumsterat och levt om i köket hela dan.

Inga kalasande möss

Vi hade inga kalasande möss hos oss inatt. Fällorna stod tomma i morse. Så Skönt! 🙂 Anticimex ringde idag och undrade om de skulle komma men det behövdes ju som tur var inte. Det var tydligen hemkära möss som stack tillbaka till sitt bo efter sitt skrovmål. Bra det! Och nu är ju hålet igenmurat så det blev ett engångskalas för dem helt enkelt. 😉

Nu är köket städat och allt känns bra igen!

Jag har aldrig varit med om att ha möss inne förut (förutom Gerbiler/Ökenråttor som husdjur) så det var lite av en chock för mig. Jag trodde faktiskt inte att det skulle kännas så ofräscht som det gjorde.

Men nu är jag en erfarenhet rikare på den punkten!

Det blev ärtsoppa till middag idag. Det är minst 8 år sedan jag åt det. Ganska gott ändå med en massa senap i. Men det räcker att äta det då och då (läs en gång per år typ).

För övrigt har jag och dottern varit en sväng till passcentralen i Göteborg för att fixa pass till henne (hon ska åka till Grand Canaria snart). Men det var minst två timmars kö så vi gör ett nytt försök på fredag.

Jag har fått operationstid den 20 februari. Om det inte dyker upp ett återbud för då ska jag få den tiden istället på kort varsel.

Mår skapligt

– Sover som en drottning i vår nya säng.

– Har slappnat av efter det positiva beskedet att jag inte har cancer och ser fram emot att få operationen gjord.

– Det mesta med sonens flytt börjar falla på plats.

– De gamla sängarna ligger nu på Tippen.

– Jag inser att rörbytet kommer att innebära en helt ny diskbänk och nya underskåp. Kanske helt nya skåpluckor i hela köket.

– Vi har varit i Trollskogen idag med en galet glad och fri Leo som är så duktig på att springa lös.

– Jag har köpt mig en vansinnigt god räkbaguette som jag satt i mig.

– Imorgon ska vi på 40-årsfest.

Det känns ganska bra nu faktiskt. Jag är nog påväg uppåt igen. 😀

Den här snygge gitarristen som vi har på hyllan är gjord av enbart cykeldelar, inköpt i Marocko. Lite kul/cool! 😉

Besked x 3

Idag har varit en väldigt händelserik dag! Mest till det positiva! 😀

1. Jag har varit på Sahlgrenska och fått svar på mina prover. De visade INGEN cancer! 😀 Jag drar en lättnadens suck! Men de ska för säkerhetsskull ta vävnadsprover på knölarna vid operationen. Nu väntar jag på operationstid och har satt upp mig på ”hoppa in-listan” om någon lämnar återbud. Det betyder att jag kommer att få en operationstid inom 60 dagar men hoppar in med kort varsel om någon inte kan ta sin operationstid. Så jag hoppas att det blir gjort snart. Det ska bli skönt att ha läkt såren innan sommaren med bad och sol. 🙂

2. Min son kom in på universitetet i Stockholm. Han hade turen att hinna först på den sista tillgängliga studentlägenheten och flyttar redan på måndag. Så himla kul för honom, han är så glad! 🙂 Själv kommer jag att sakna honom men är ändå så glad för hans skull! 🙂

3. Vi har haft problem med avloppet hos oss en tid och fick idag veta att ett rör under köket har gått sönder. Det innebär att de måste ta bort diskbänken och ta sig ner under betongen och lägga nya rör. Förhoppningsvis klarar sig vårt nya parkettgolv men det är inte säkert. Det är inte klart när de ska börja men det blir ganska snart.  😦

Jag är så vansinnigt  lättad över punkt 1 och 2 men  punkt 3 hade jag gärna sluppit just nu. Jag tror att vi flyr till svärföräldrarna de första dagarna då de ska ta sig igenom betongen. Stackars Leo har haft nog med oväsen tycker jag.

Inte nog med sjukhusbesöket (som tog flera timmar), allt fix med sonens flytt och ekonomi och beskedet om att vi måste fixa avloppet, vi fick även en leverans på nya sängar från Ikea. Vi var där igår och köpte nya sängar till mig och min man och till dottern som gärna ville ha en 120-säng. Det innebar att jag var tvungen att flytta våra gamla sängar och städa osv. Just nu har vi en enda röra här med både nya och gamla sängar. De gamla ska till tippen så småningom och de nya ska monteras. Men gud vad skönt jag ska sova inatt i vår nya 180-säng! 🙂 Men rörigt är det!

Oftast händer det inte mycket på dagarna men idag har det hänt en hel del! 🙂

Vackra dottern som fortfarande bor kvar ett tag till. 🙂

En trött kvinnas klagan

Migränen har äntligen släppt. 🙂 Det är jag naturligtvis jätteglad för! Men gud vilka hemska dagar jag har haft. Det tråkiga är att nu har jag fått så j-a ont i bröstet att jag knappt kan lyfta en témugg utan att det känns farligt. 😦 Tur att jag ska till kirurgen på onsdag! Jag hoppas så att jag inte har cancer och att jag får opereras SNARAST!

Lite orolig är jag inför provsvaren faktiskt. Det brukar bli jobbigare ju närmare svarsdagen jag kommer. Men som sagt så tror jag på det bästa.

Jag har blivit väldigt dålig på att blogga sista tiden. Och inte har jag kommenterat hos er alls. Jag är så tacksam för att ni ändå tittar in hos mig. Men jag tror att det kommer att vara såhär en tid. Det blir inlägg lite då och då. Jag brukar titta in på era bloggar men har helt enkelt inte orkat tänka ut bra kommentarer. Just nu känns det så svårt att formulera mig och vara positiv tyvärr.

För övrigt smäller de fortfarande raketer här i området. Jättejobbigt för en hundägare! Leo är så orolig och jobbig att det känns likadant som att ha en bäbis som hela tiden gråter. Man blir trött och grinig och vet inte hur man ska göra för att få honom att slappna av och sluta skälla. Värst är det när vi lagt oss och somnat och någon plötsligt skickar iväg raketer och Leo skäller och vi chockvaknar med hjärtklappning. Det ska bli skönt när de äntligen har gjort slut på sina raketer!

Ja, var inte det ”en trött kvinnas klagan” så säg! 😉

Jag pendlar mellan att vara uttröttad och öm till att vara som Lilla My, frustrerad och tjurig! 😉