I helgen kördes Toughest här i Göteborg. Jag bangade men min älskade man var med.
Maken Per till höger.
Jag har nog aldrig varit med om så mycket lera i vårt hem tidigare. 🙂
Det gick väldigt bra för honom och han hamnade bland de 200 första av de över 2000 män som deltog.
Får se om jag vågar delta i något liknande någon gång. Det är svårt med hinderbana för mig som är så kort (153 cm). Det är inte många hinder jag når upp i tyvärr. 😦
Forspaddlingen som vi (jag och min man) genomförde var en bröllopspresent till oss själva på vår 15:e bröllopsdag. Kristallbröllop!
Jag hade ingen som helst aning om hur svårt det är att paddla fors.
Vi var några som bangade andra dagen (det var en tvådagarskurs). Mannen min genomförde alla utmaningarna medan jag tog det lite lugnare. Jag fick i alla fall paddla ner i den galna forsen och ”bada” några gånger ( dvs, välta och ta mig ur kajaken uppochner) vilket inte är så kul. Att ta oss ur kajaken när den välte var det första vi fick lära oss som tur är. Jag klarade mig galant ”alla” gånger ( typ fyra) jag voltade.
Jag är så glad över att jag utmanat mig själv och gjort detta. Heja mig! 😀
Tyvärr har jag inga egna bilder. Det fanns ingen chans att ta med kamera.
Smultronjasminen blommar för fullt och doftar fantastiskt. Två veckor tidigare än förra sommaren.
Sommaren har verkligen varit extra tidig i år. Tänk att jag tog mitt första dopp i sjön den 26:e april. Annars brukar det vara först i maj som jag kastar mig i plurret.
Jag har badat så ofta som möjligt sedan första doppet. Nästan varje dag. Men nu är jag förkyld och har så varit i snart en vecka. Så jag sitter här hemma och bleknar. 😉 Men jag känner ändå att det är på väg åt rätt håll nu äntligen. Det blir midsommarfirande även för mig. 🙂
Nu till det jobbiga! Dottern åker till Magaluf imorgon med en kompis. Två veckor ska de vara borta. Hujedamig!
Jag menar, jag som tänkt att jag ska hålla mig lugn denna sommar. Det går liksom inte ihop för mig. Lugn och dotter till Magaluf är två motpoler liksom. Festas ska det! Minsann! :S
Själv inväntar jag Tjörnvistelser, forspaddling i Dalarnas vatten och fjällvandring.
Vad ska ni göra för kul i sommar?
Vi chansade och åkte till Tjörn fast att det utlovats åska och regn. Det var väl tur det för vi har inte sett skymten av sådant väder. Istället var det sol och varmt. 🙂
Tom Leo svettades (dvs tungan hängde ut).
Förutom bad i massor klättrade vi i bergen (läskigt och ganska farligt, om inte jättefarligt) och åt glass och god mat. Vad gäller klättrandet så förstår jag inte själv hur jag vågar. Men den känslan som kommer efter att ha klarat det är så fantastisk. Jag vet att det är galet och jag lovar mig alltid själv efteråt att aldrig göra om det. Men så gör jag det ändå så fort jag får tillfälle. Konstigt det där. Men jag är jätteförsiktig (till skillnad från min man) och tar det lugnt och överväger alla farliga ställen. Men samtidigt blir jag djärvare och djärvare och gör farligare och farligare klättringar. Mina föräldrar tycker inte om det och mina barn tycker att vi ska sluta. Men vi vill ha våra rus av farlighet. Hm….
Det blev många bad. Sisådär 15 stycken på två dagar. 😉 Jag älskar det kalla efter det varma. Blodet som rusar och man känner att man lever.
Det blev även en hel del vila på stranden och i hängmattan. 😉
Vågar jag vältra mig i lyckan av att vara ”igång” ? Varje gång jag gör det blir jag klubbad till marken av någonting. Bröstont, förkylning, migrän, ryggont och you name it! Träningen brukar gå bra i några veckor men sen dyker smådjävlarna upp och lägger krokben på mig. Låter jag arg? Ja, det är jag faktiskt! Jag är så trött på att pendla mellan flyt/stora planer och eländessmärtor.
Men jag känner ändå att de bejublade dagarna är värda att noteras och att lyckan jag känner då är värd att ”låtsas” vara ständig. Just vid de tillfällena vill jag tro att allt är möjligt. Att jag är stark och kan göra vad jag vill. När smärtorna kommer tar jag mig igenom dem för att sedan ta vid där jag slutade innan smärtan kom. Detta gör jag om och om igen. Aldrig att jag slutar!
Jag vet att jag kanske aldrig kommer att vara smärtfri och helt frisk. Men jag hade varit så mycket sämre om jag inte försökte. Eller hur!?
Det blir inte alltid som man tänkt sig. Ryggontet vill inte ge med sig. Att springa är det sämsta jag kan göra med alla de dunsar det innebär. Jag har verkligen försökt med alla medel att få bukt på inflammationen men måste nu erkänna mig besegrad. Inget Vårrus för mig imorgon. 😦
Så här är det väldigt mycket frustration och lagom (inte alls faktiskt) med ilska som visar sig efter en vecka utan träning. Jäklar vad jag är beroende av att träna! Deppar ihop totalt när det vajsar såhär. Jag som precis har börjat att njuta av att kunna röra mig normalt igen efter alla smärtor och operationer. Alltid är det något som sätter käppar i hjulet. Hm. Tänka positivt var det ju. 😉 Ja inte sjutton ger jag upp! Istället väntar jag in första tillfälle till träning och äventyr. Jag älskar´t till skillnad från de som lider sig igenom ett träningspass. Det är så skönt att känna min kropp jobba. Och känslan efteråt är den skönaste som finns enligt mig. 😉
Hade jag inte gått igenom cancerbehandlingar som gett mig sämre lungkapacitet så hade jag kört på och gjort allt det jag drömmer om. Men nu måste jag tänka på hur min kropp mår och vad den klarar av. Dessutom äter jag ju den hemska cancermedicinen som gör att kroppen mår så j-a kasst. Men om två år slipper jag den. Undrar hur lång tid det tar att bli av med dess påverkan på min kropp. De har ju börjat att ge medicinen i 10 år istället för 5 år eftersom att det minskar återfall så otroligt mycket. Om de frågar mig om jag vill fortsätta i fem år till med medicinen kommer jag att svara ”JA” trots alla biverkningar och besvär. Allt är bättre än cancer! Eller hur!? Men gud så dåligt man mår av den.
Jag går som sagt hellre igenom år av vallningar (då snackar vi blöta lakan på natten och byta kläder allt som oftast pga att de blir svettiga utan anledning), frossa, torra slemhinnor, då talar vi om att vara helt uttorkad. Halsen är så torr att jag får torrhosta så fort jag rör mig (och när jag ska sova). Sugtabletter från Apoteket hjälper sådär. Och ni vet att jag älskar att röra mig. Jag måste stanna upp allt som oftast och andas, hosta och få ordning på saliven innan jag kan fortsätta. Lite tråkigt är det ju. Och jobbigt med panikkänslan det ger att vara så torr i halsen och hosta så galet mycket utan att få stopp på det.
Men jag är ju så glad över att jag får leva! Det är det bästa som finns! 😀
Jag önskar så att jag inte får ett återfall av cancer. Det är så skrämmande när man vet att det är vanligt och att det då oftast är svårt att rädda livet på den som fått återfall. (Då har det oftast spridit sig) Hujedamig!
Varför finns denna j-a sjukdom? Vad har den för mening?
Har man väl fått cancer så lever man i skräck för resten av livet!
Det går riktigt bra nu. Med det mesta faktiskt. 🙂
Jag älskar att vara igång igen. Lyckan är total. Aldrig har jag väl uppskattat livet så mycket.
Kroppen har slutat att bråka (jag är läkt efter cancerbehandlingar och operationer) och bara njuter av all träning och alla de timmar som vandras/klättras i skogen.
Jag börjar finna balans.
Att simma, yoga, styrketräna, springa, klättra, cykla och promenera i en härlig blandning är min grej. Med ett och annat nytt äventyr ibland också såklart.
Att kunna äta vad jag vill utan att gå upp i vikt. Istället börjar kroppen att ta sig en finare form. Träning = mycket mat. Den kombinationen passar mig bra. 😉
Ville bara säga det. 😉
Här är listan på de saker som bara ”måste” göras i livet.
1. Gå på skumparty
2: Springa ett maraton
3. Hoppa bungyjump
4. Bli nöjd med min kropp – JA
5. Gå på någon högklassig fotbollsmatch tex Barca – Real Madrid
6. Rädda någons liv – JA (tre ggr faktiskt)
7. Se ett formel-1 lopp live
8. Resa jorden runt
9. Gifta mig – JA
10. Skaffa barn – JA
11. Skriva en bok
12. Rida på en strand – JA
13. Se norrsken
14:Bada isvak
15. Bila genom USA
16. Tatuera mig – JA
17. Testa bergsklättring – JA
18: Rida kamel i öknen – JA ( i alla fall en bit)
19. Synas i TV – JA
20. Lära mig att surfa – JA
21. Simma med delfiner
22. Åka på safari
23. Sjunga offentligt – karaoke räknas – JA
24. Äga ett husdjur – JA
25. Titta på de 10 bästa filmerna genom tiderna (enligt mig JA, haha)
26. Segla – JA
27. Göra egen sushi – JA
28. Fira jul på stranden
29. Fira nyår på Times Square i New York
30. Skaffa en examen – JA
31. Lära mig ett främmande språk – JA
32. Läsa fem klassiska böcker.
33. Sova under bar himmel – JA
34: Se en solförmörkelse – JA
35. Sova i ett hus det spökar i – JA
36. Skaffa ditt drömjobb
37. Lära mig ett instrument – JA
38. Dricka öl på oktoberfestivalen i Munchen
39. Fira St Patricks i Dublin
40. Vara med på en karneval i Brasilien
41. Sova i en igloo/ishotellet
42. Besöka något sommar-OS
43. Besöka en världsutställning – JA
44. Se fem av världens mest kända konstverk
45. Plantera ett träd – JA
46. Lära mig en dans – JA
47. Rida på en elefant (tyvärr nej, men det är en stor dröm)
48. Vara korthårig – JA
49. Vara långhårig – JA
5o. Festa tills solen går upp – JA
51. Lära mig simma – JA
52. Se en opera på operan – JA
53. Se en teater – JA
54. Se en balettföreställning – JA
55. Bada naken – JA
56. Se en konsert med mitt favoritband – JA
57. Klättra i berg – JA
58. Resa genom ett helt land bara genom kommunala transportmedel
59. Campa – JA
60. Backpacka genom Asien
61. Åka skidor – JA
62. Åka skidor på en frusen sjö – JA
63. Ge pengar till en hemlös – JA
64. Se Machu Pichu
65. Åka pulka ner för en glaciär.
66. Åka gondol i Venedig
67. Paddla kajak (snart så är det med på listan) 🙂
68. Se en film på utomhusbio
69. Vara med i en film
70. Äta friterad ost/myra/kaka – JA
71. Åka på kryssning
72. Sova i sovkupé på tåg – JA
73. Fjällvandra – JA
74. Rida – JA
75. Jobba med välgörenhet
76. Måla en tavla – JA
77. Hjälpa en främling – JA
78. Flyga helikopter
79. Se kinesiska muren
80. Donera blod (får inte pga lågt blodvärde)
81. Äta på en av världens bästa restauranger
82. Dricka ett riktigt gott vin – JA
83. Ta körkort
84. Resa första klass – JA
85. Testa meditation – JA
86. Åka hundsläde
87. Åka luftballong
88. Bada i vattenfall – JA
89. Göra skillnad i någon annans liv JA
90. Åka på valsafari
91. Leka kurragömma – JA
92. Se mina barn skratta – JA
93. Lyssna på en gammal människa – JA
94. Säga: Jag tycker om dig som du är – JA
95. Ge bort något jag vet att någon vill ha – JA
96. Sköta om någon som är sjuk – JA
97. Hålla någons hand – JA
98. Trösta någon – JA
99. Skratta högt – JA
100. Känna lycka! – JA
Jag har en hel del att göra innan jag dör enligt listan. Jag vill gärna åka jorden runt och skriva en bok. Bada i isvak kommer jag kanske att göra. Kanske bungyjump med (tror jag i alla fall). Hitta mitt drömjobb hade löst många problem!
Men att gå på fotboll eller på formel-1 intresserar mig inte alls.
Men allt annat skulle vara kul att ha chansen att genomföra under min livstid. 🙂
Lite av mina drömmar:
Så äntligen blev det av, ”High adventure” i Partille. En höghöjdsbana uppe bland träden i skogen. 😀
Igår begav vi oss dit jag och min man. Med fika och vattenförrådet fyllt. 3 timmar spenderade vi över marken där balans och höjdskräck fick bearbetas. Linor att balansera på, linbanor som pirrade gott i magen och en hel massa svajande på rep, nät, grenar och annat skoj. 😉
Jag som är höjdrädd klarar mig bra bara jag har säkerhetsutrusning (annars är jag livrädd för höjder och vågar ingenting). Samma var det på Madeira när vi var på ”canyoning”. Jag kände mig säker och vågade testa allt.
Lite minnesbilder från canyoningen på Madeira förra året:
Allt avslutades med en lång linbana ”HÖGT” över marken. 🙂
Jag bara måste göra det igen!
Mittilivetochjag 