Lugnet har infunnt sig

Efter tre dagars mediterande har nu lugnet äntligen börjat att infinna sig. Det gick snabbare än vad jag räknat med. Men kroppen har vanan inne och känner igen vad det är som sker. Jag har ju trots allt gått i lära hos en tibetansk munk i ett år då jag var i ständig praktik varje dag. Konstigt vad kroppen minns ändå. Första gången jag sökte lugnet genom meditation tog det flera veckor innan kroppen slappnade av.

Idag har jag varit ute i skogen som vanligt. Skillnaden är att jag promenerade lugnt och var här och nu istället för att powerwalka och tänka på annat. Samma runda som i vanliga fall tar en timme tog istället en och en halv. Men den blev så mycket mer givande. Allt man ser, hör, känner, doftar, smakar (jag brukar smaka på lite bär,harsyra och granskott på mina promenader) blir så mycket tydligare. Och varför skynda när man har hela dagen på sig. Leo gillar min nya lunk eftersom att han får god tid på sig att lukta och böka i dikena.

Ett dopp i sjön blev det också som vanligt. Men utan att doppa huvudet pga såret i skallen. Ett sådant dopp känns bara halvdant enligt mig. Men bättre än ingenting såklart.

Idag kom äntligen stringhyllan upp på väggen. Den jag fick i februari. Det var inte en dag förtidigt eller hur. 😉

Här ska jag samla gamla saker som jag gillar. Jag ska fylla på allt eftersom. Nu finns där en gammal barntavla som min mamma hade när hon var liten. Och den hade hon ärvt från sin mormor. Den är från 1894. Gamla böcker från slutet av 1800-talet till början av 1900-talet som jag köpt på loppis. Och sådana där leksaker man hade förr där man trycker i botten så ramlar de åt sidan (har ingen aning om vad de heter).

Det rycker i loppis-nerverna när jag ser hyllan. Det får nog bli loppis imorgon eller på tisdag.

 

Nya vanor

Det är verkligen svårt att förändra sitt liv och få in nya vanor. Man får tänka sig för hela tiden i början. Annars tar de gamla vanorna vid.

Jag började ju min mindfulness-sommar i måndags. Gick inte så bra med tanke på att jag inte var närvarande för fem öre när jag gick och ramlade. Lite lustigt att det hände just första dagen.

Meditationen fungerar inte så bra så här i början då tusen tankar och känslor lever runt inom mig. Men jag vet att om jag bara fortsätter och fortsätter så lugnar det ner sig till slut. Det gäller att meditera varje dag så att man inte samlar på sig en massa utan bearbetar allt direkt. Jag har ju inte mediterat på flera månader så det finns väldigt mycket inom mig.

Några tv-serier vill jag se klart innan jag stänger av tv:n helt inför sommaren. Biggest loser och Arvingarna. Men f.ö får tv:n vara avstängd.

Blogga kommer jag att göra. Vill ju dokumentera hur det går och titta in hos er då och då.

Det ska bli så skönt när lugnet har infunnit sig. Då brukar det stanna bara jag underhåller det ordentligt.

En av de bästa platserna för mig att komma till ro är i hängmattan. Att bara ligga där och titta upp mot himlen och lyssna på fåglarna är en lisa för själen.

Här sitter jag med hål i huvudet

Det svider i såret. Stygnen drar i skinnet. Trådar sticker ut. Och de har klippt mig så fint runtom. Undrar hur lång tid det tar att växa ut igen. Sisådär en 5 år kanske. Jag hoppas att det inte ska synas efter ett tag.
Tvätta håret får jag inte göra på ett par dagar. Så blodet har jag inte kunnat få bort riktigt. Känns snuskigt.
Stygnen ska tas bort om en vecka. Det vill min man göra. Så äckligt. Får se om jag vågar låta honom göra det eller om jag går till vårdcentralen. Läkaren sa att han lika väl kan göra det.

Men duschat har jag och satt på mig skönaste retroklänningen. Livar upp lite i alla fall. 😉

Jag som skulle klippa mig denna veckan får nu snällt vänta en vecka eller två.

Akuten

Inatt blev det till att åka till akuten. Fick sy ihop ett 5 cm långt jack i huvudet. Håret tovigt av blod.

Hur man lyckas med detta? Inte svårt alls. Man bara klättrar över gallret som vi har framför altandörren (för att inte Leo ska kunna springa ut) och försöker stänga altandörren samtidigt som man borstar tänderna. Inte svårare än så. Sedan tappar man balansen och ramlar baklänges in i en tv-bänk.

 

En helg på Tjörn

Vi chansade och åkte till Tjörn fast att det utlovats åska och regn. Det var väl tur det för vi har inte sett skymten av sådant väder. Istället var det sol och varmt. 🙂

Tom Leo svettades (dvs tungan hängde ut).

Förutom bad i massor klättrade vi i bergen (läskigt och ganska farligt, om inte jättefarligt) och åt glass och god mat. Vad gäller klättrandet så förstår jag inte själv hur jag vågar. Men den känslan som kommer efter att ha klarat det är så fantastisk. Jag vet att det är galet och jag lovar mig alltid själv efteråt att aldrig göra om det. Men så gör jag det ändå så fort jag får tillfälle. Konstigt det där. Men jag är jätteförsiktig (till skillnad från min man) och tar det lugnt och överväger alla farliga ställen. Men samtidigt blir jag djärvare och djärvare och gör farligare och farligare klättringar. Mina föräldrar tycker inte om det och mina barn tycker att vi ska sluta. Men vi vill ha våra rus av farlighet. Hm….

Det blev många bad. Sisådär 15 stycken på två dagar. 😉 Jag älskar det kalla efter det varma. Blodet som rusar och man känner att man lever.

Det blev även en hel del vila på stranden och i hängmattan. 😉

En sommar i medveten närvaro

På måndag startat jag en period av medveten närvaro (mindfulness).

Min tanke är att försöka leva här och nu. Att vara medveten om vad jag gör och vilka känslor jag har inom mig.

Jag har gjort det flera gånger tidigare så jag vet precis vad jag ska göra. 🙂 Detta innebär att jag kommer att undvika all media och alla måsten. Jag kommer att ta dagen som den kommer och göra det bästa av den. Jag tänker mig göra det fram till september. Men kommer antagligen att skriva en del om det här på min blogg. Men det vet jag inte ännu. Känns det motigt att gå in på datorn så tänker jag tillåta mig själv att låta bli.
Jag ska gå på akupunktur varje vecka för att bli av med min inre stress. Jag har så mycket inre stress sedan jag fick cancer och nu med utredningen jag väntar på. Diagnos vad gäller kronisk trötthet. Men det finns ju naturligtvis en hel del privata saker som har satt igång min inre stress utöver detta. Min läkare tror att min ryggont har med det att göra. Jag tror också det.

Här är en liten lista på ja- och nej- saker för mig denna sommar:

Ja:
– lugnande akupunktur (en gång i veckan)
– energipärlor som jag har hela tiden mellan akupunkturen varje vecka
– bada i sjöar och hav
– kroppsskanning
– meditation
– yoga
– träning
– skogspromenader
– vandra på klippor vid havet
– vandring i fjällen
– forspaddling
– läsa böcker
– spela sällskapsspel
– grilla och äta god mat
– ligga i hängmattan och titta på himlen
– lyssna på fåglarna
– plocka blommor
– pyssla
– spa och relax (bastu)
– simma
– känna min man (vara nära)
– äta färska skaldjur (skaldjursplatå av dagens fångst, västkustens lyx))
– sitta vid bryggan (både vid sjön och vid havet) och titta på solnedgången
– lyssna på trubadurer som spelar på bryggan (vid havet)
– sola
– loppis
– bara vara

Nej:

– tv
– dator (bara blogg i så fall)
– undvika mobilen
– stress
– dålig mat
– krav
– tänka på då och sen
– ta hand om andra
– besöka folkrika ställen
– äta skräpmat
– alkohol
– träningshets

Sommar, sommar, sommar

Åh, vad jag älskar vädret just nu! 😀

Vi badar i de iskalla sjöarna. Det gör mig glad och tillfreds (efteråt). Just nu när vattnet fortfarande är kallt ger det ett sånt fantastiskt rus. 😉

I går kväll tog vi oss ett kvällsdopp och i morse ett morgondopp. Så underbart att vi äntligen fått riktig sommarvärme.

Jag ser på klart.se att det ska regna och åska på Tjörn i helgen. Synd! Jag längtar verkligen efter att åka dit. Hoppas att det ändras så att vi kan åka dit och klättra på klipporna och bada i havet.

 

Himlen har öppnat sig och åskan dånar

Nu är jag rädd! Och Leo gnyr. Himlen har öppnat sig och regnet fullkomligt vräker ner. Blixtarna avlöser varandra med några sekunders mellanrum. Knallarna är höga och hårda.

Jag är livrädd för åska men älskar ändå när det är över och den tunga luften har förvandlats till frisk och skön. Men nu har det hållit på så länge så att det räcker för mig!

Regnet vräker ner så att det är alldeles grått ute och huset skakar. Det känns som om jag aldrig sett så mycket regn på en gång (men det har jag ju säkert gjort).

Jag sitter här i mörkret med tända ljus och datorn på trådlöst. Det känns som att vara i en ”Psykofilm”. Läskigt.

Är det någon mer som är rädd för åska?

Tillägg:  några timmar senare: på nyheterna visar de hur några fått simma från sina bilar i en viadukt inte långt ifrån oss. Bilarna översvämmades av vatten. Helgalet! Men jag sa ju att det var ett regna jag aldrig sett förut. 😉

Lycka vs frustration

Vågar jag vältra mig i lyckan av att vara ”igång” ? Varje gång jag gör det blir jag klubbad till marken av någonting. Bröstont, förkylning, migrän, ryggont och you name it! Träningen brukar gå bra i några veckor men sen dyker smådjävlarna upp och lägger krokben på mig. Låter jag arg? Ja, det är jag faktiskt! Jag är så trött på att pendla mellan flyt/stora planer och eländessmärtor.

Men jag känner ändå att de bejublade dagarna är värda att noteras och att lyckan jag känner då är värd att ”låtsas” vara ständig. Just vid de tillfällena vill jag tro att allt är möjligt. Att jag är stark och kan göra vad jag vill. När smärtorna kommer tar jag mig igenom dem för att sedan ta vid där jag slutade innan smärtan kom. Detta gör jag om och om igen. Aldrig att jag slutar!

Jag vet att jag kanske aldrig kommer att vara smärtfri och helt frisk. Men jag hade varit så mycket sämre om jag inte försökte. Eller hur!?

 

Bättre nu

Medicinen gjorde sitt direkt. Nu gör det bara lite lagom ont. Lagom för att ta det försiktigt och pröva mig fram vad jag klarar av. Det blir ingen hårdträning eller löpning än på ett tag. Istället promenader och lite cykling. Ett steg i taget är vad som gäller tills jag är helt bra och känner att det inte är någon fara för försämring.

Nu hoppas jag på lindring

Besöket på akuten idag gick ganska hastigt. Först väntan. Sedan träffade jag en läkare som var stressad och aldrig har jag då varit med om ett så snabbt läkarbesök. Men jag har fått starkare tabletter nu och hoppas att de ska lätta på smärtan. Hon sa också att jag ska tala med en sjukgymnast om mina problem. Så är läget just nu.

Smärtgränsen är nådd

Idag fick jag nog av smärtan (har inte kunnat sova alls inatt) och ringde 1177 för att få rådgivning. Hon blev bekymrad och fixade en tid åt mig till jourmottagningen idag. Så nu åker jag dit och hoppas att jag ska få bra hjälp.

När allt luktar Tigerbalsam

När:

– hela hemmet luktar Tigerbalsam

– hela hemmet är stökigt eftersom att jag inte kan städa (och ingen annan i familjen bryr sig om det är stökigt)

– Leo är underaktiverad och frustrerad

– en hittills 10-dagarskur med Ipren inte hjälper

– vetekudden har mikrats otaliga gånger för att värma min rygg

– Vårruset missats

– frustrationen är total

– deppigheten ökar drastiskt

– promenaderna gör skitont

– jag fick lämna yogan idag för att det gjorde för ont

– vila gör ont

– rörelse gör ont

– jag har försökt precis allt jag kan komma på för att bli av med det

– jag inte kan åka till Tjörn i helgen som planerat

blir man bara så trött på ryggontet! 🙂

Det gick så långt idag att jag googlade ”ryggont cancer” eftersom att jag börjat oroa mig för återfall och spridning till ryggraden. Så himla hemskt att man ska tänka så men det går inte att låta bli. Jag hittade ingenting om hur det känns med cancer i ryggraden, symptom och så. Men jag hittade ett inlägg i en blogg där en tjej skrivit om just hur det känns. Så nu är jag ganska lugnad för tillfället och vet om/när jag ska agera i ett sådant fall. Jag slappnar av så länge och hoppas att det går över snart. Jag har aldrig haft så ont i ryggen som jag har haft de senaste 10 dagarna någonsin. Jag har heller aldrig behandlat ryggontet  så intensivt som denna gången. Snälla smärta: ”FÖRSVINN”!

 

 

Det blir aldrig som man tänkt sig

Det blir inte alltid som man tänkt sig. Ryggontet vill inte ge med sig. Att springa är det sämsta jag kan göra med alla de dunsar det innebär. Jag har verkligen försökt med alla medel att få bukt på inflammationen men måste nu erkänna mig besegrad. Inget Vårrus för mig imorgon. 😦

Så här är det väldigt mycket frustration och lagom (inte alls faktiskt) med ilska som visar sig efter en vecka utan träning. Jäklar vad jag är beroende av att träna! Deppar ihop totalt när det vajsar såhär. Jag som precis har börjat att njuta av att kunna röra mig normalt igen efter alla smärtor och operationer. Alltid är det något som sätter käppar i hjulet. Hm. Tänka positivt var det ju. 😉 Ja inte sjutton ger jag upp! Istället väntar jag in första tillfälle till träning och äventyr. Jag älskar´t till skillnad från de som lider sig igenom ett träningspass. Det  är så skönt att känna min kropp jobba. Och känslan efteråt är den skönaste som finns enligt mig. 😉

Hade jag inte gått igenom cancerbehandlingar som gett mig sämre lungkapacitet så hade jag kört på och gjort allt det jag drömmer om. Men nu måste jag tänka på hur min kropp mår och vad den klarar av. Dessutom äter jag ju den hemska cancermedicinen som gör att kroppen mår så j-a kasst. Men om två år slipper jag den. Undrar hur lång tid det tar att bli av med dess påverkan på min kropp. De har ju börjat att ge medicinen i 10 år istället för 5 år eftersom att det minskar återfall så otroligt mycket. Om de frågar mig om jag vill fortsätta i fem år till med medicinen kommer jag att svara ”JA” trots alla biverkningar och besvär. Allt är bättre än cancer! Eller hur!? Men gud så dåligt man mår av den.

Jag går som sagt hellre igenom år av vallningar (då snackar vi blöta lakan på natten och byta kläder allt som oftast pga att de blir svettiga utan anledning), frossa, torra slemhinnor, då talar vi om att vara helt uttorkad. Halsen är så torr att jag får torrhosta så fort jag rör mig (och när jag ska sova). Sugtabletter från Apoteket hjälper sådär. Och ni vet att jag älskar att röra mig. Jag måste stanna upp allt som oftast och andas, hosta och få ordning på saliven innan jag kan fortsätta. Lite tråkigt är det ju. Och jobbigt med panikkänslan det ger att vara så torr i halsen och hosta så galet mycket utan att få stopp på det.

Men jag är ju så glad över att jag får leva! Det är det bästa som finns! 😀
Jag önskar så att jag inte får ett återfall av cancer. Det är så skrämmande när man vet att det är vanligt och att det då oftast är svårt att rädda livet på den som fått återfall. (Då har det oftast spridit sig) Hujedamig!

Varför finns denna j-a sjukdom? Vad har den för mening?

Har man väl fått cancer så lever man i skräck för resten av livet!

 

Inflammation i ländryggen

I måndags fick jag inflammation i ländryggen. Jag får det med jämna mellanrum. Så det blev en promenad för att lätta upp och få blodgenomströmning. Det hjälpte inte så på tisdagen blev det vila. Igår gick jag och simmade och på vattengympa för att försöka få bukt på smärtan. Tänkte att det skulle vara skonsamt att röra mig i vatten. Men nu är det bara katastrof. Har inte kunnat sova inatt. Iprenkur, tigerbalsam och vetekudde hela dagarna hjälper inte det heller. 😦 Men jag fortsätter att försöka få bukt med smärtan. Idag blir det vila och lugna promenader. Att vara i rörelse sägs vara den enda lösningen men gud så ont det gör att röra sig.

På måndag ska jag springa Vårruset. Skulle vara tråkigt om jag inte kan genomföra det. 😦

Dag i stillhet

Idag bestämde jag mig för en dag i stillhet. Utan träning eller andra krav. Det behövs emellanåt för att inte tröttna. En regnig dag passar bra till det tycker jag.

Jag tänkte ta dagen som den kommer och göra det som faller mig in.

Hittills har jag kollat på ”Arvingarna” (Dansk serie) på svt-play, gått ut med Leo i regnet, försökt läsa (men det hade jag ingen ro till), diskat, tvättat och fixat i köket. Och nu hamnade jag framför datorn.

Det känns skönt att fixa här hemma för att jag har lust och inte för att jag måste. Måsten är så tråkiga.

Jag har märkt att jag saknar en radio i köket. Jag brukar ju lyssna på spotify men saknar en radios småprat och låtar som kommer utan att jag vet vilka de är i förväg.

Jag ska se till att skaffa mig en fin radio snarast.

Någon som vet var man kan köpa en fin (och inte så dyr) radio? Gärna i retro-stil.

PS: Det är så tråkigt, för mina bilder går inte längre att lägga in i min dator. Det är därför jag ”lånar” bilder nuförtiden. Något fel med USB-portarna. Utslitna antagligen med tanke på hur ofta jag använt dem. Så det blir ett himla meck när jag ska lägga ut egna bilder. Först in på någon annans dator och sedan skickas på mejl till mig. Jobbigt!

Bra nu

Det går riktigt bra nu. Med det mesta faktiskt. 🙂

Jag älskar att vara igång igen. Lyckan är total. Aldrig har jag väl uppskattat livet så   mycket.

Kroppen har slutat att bråka (jag är läkt efter cancerbehandlingar och operationer) och bara njuter av all träning och alla de timmar som vandras/klättras i skogen.

Jag börjar finna balans.

Att simma, yoga, styrketräna, springa, klättra, cykla och promenera i en härlig blandning är min grej. Med ett och annat nytt äventyr ibland också såklart.

Att kunna äta vad jag vill utan att gå upp i vikt. Istället börjar kroppen att ta sig en finare form. Träning = mycket mat. Den kombinationen passar mig bra. 😉

Ville bara säga det. 😉

 

Veckans träning v.18

Mån: promenad 2,5 h

Tis: promenad 2,5 h, löpning 3 km, klättring 45 min

Ons: styrka 1 h 15 min, cykel 30 min

Tors: promenad 1 h

Fre: promenad 2,5 h

Lör: promenad 2 h 15 min

Sön: styrka 1h 15 min, cykel 1 h, yoga 1 h, simning 0,5 km, promenad 1 h

Lilleman mår bra igen

Efter förgiftningsbehandling, kastrering, eksem, infektion i kastreringssåret och antibiotika mår Leo nu bra igen. Han har fått gå med strumpa och tratt i över två veckor och deppat. Men nu är han totalt galet frisk och energisk. Springer med i skog och mark och pälsen glänser. Matlusten är tillbaks och lekfullheten. Så skönt!


Sover gott gör han också.

Cyrano i Alingsås

Efter en lång skogspromenad med ett dopp i sjön ( ja vi tog ett dopp trots en lite kylig dag) blev det vila i soffan. Sedan fick vi ett ryck och åkte till en av våra favoritrestauranger i Alingsås.

Förrätt, varmrätt och efterrätt för 189 kr. Inte är det dyrt på Cyrano inte.

De har ju så supergoda pizzor!



Dessutom dök Moa Lignell upp på restaurangen. Lite kul att se henne. Jag gillar hennes låtar väldigt mycket.

Nu är jag trött, mätt och nöjd! 😉