När ett husdjur dör

Jag fick en chock när jag skulle hälsa på mina fina nymfparakiter för en timme sedan.Fina gula Lotta och gråa Totte.

Lotta låg kall och livlös på botten av buren. Jag lyfte upp henne och hon var kall. Ögonen var halvslutna. Jag frågade min man om det verkligen var så att hon var död. Han sa JA. Jag hämtade min son och frågade honom om hon verkligen var död. Han sa JA. Gråten kom. Jag som älskar henne så mycket! För säkerhets skull har jag låtit henne ligga kvar. Det känns som att hon kanske ska börja andas igen.

Jag vågar inte lägga henne i den fina boxen jag har ordnat till henne ännu. Dessutom har min dotter inte fått veta ännu. Hon är på konsert. Det är hennes fåglar och jag vet att hon kommer att bli jätteledsen. Så jag väntar in henne så att hon får lägga Lotta i lådan. Imorgon ska jag begrava henne i trädgården.

Gumman blev bara 7 år. Med tanke på att en nymfparakit kan bli 25 år så är det ingen ålder.

Stackars Totte blir nu ensam. Så sorgligt!

Det värsta med att ha djur är just att de inte alltid lever så länge.

Vi som ska lämna in Leo för kastrering imorgon bitti. Jag blir bara så stressad av allt som händer just nu med våra djur. Leo som just har gått igenom en massa tråkigheter och får bära munkorg. Nu ska han även få tratt ett tag. Men vad sjutton gör det när ett av våra kära djur har dött.

Jag meddelade dottern nu och hon blev helt käckt! Hon trodde inte att det var sant utan att jag skämtade. Men jag var tvungen att säga att jag inte skämtade. Hon la på luren! 😦 Sorgligt!

Jag tror inte att hon kan acceptera det just nu. 😦

Att ha djur är ju så fantastiskt underbart precis som att ha en partner. Tyvärr vet man aldrig om/när det tar slut.