Oj, det är ju halloween!

Jag vet inte hur jag lyckats glömma bort det men det gjorde jag. Med tanke på att mannen suttit och fixat skräckmusik hela veckan som han ska spela på jobbet ikväll (gymmet) och att dottern pratat om halloween i flera dagar så är det en gåta att jag lyckades att glömma det. Jag som skulle köpt godis till barnen som knackar på här. Men så bloggade jag runt och insåg vilken dag det är. Nyss gick jag ut med hunden och såg en hel massa otäckingar här i området. Säkert 15 stycken iallafall. Panik hem igen för att leta efter godis. Och jag hade tur för jag hittade faktiskt karameller längst in i skåpet. 🙂 Turkisk peppar och surisar som ingen här är sugen på, haha! Skönt, nu slipper jag säga bus och få ägg på dörrar och fönster! Eller så får jag det ändå med tanke på det hemska godiset jag bjuder på. 😉

Lånad bild

Fotostudion

Igår spenderade jag dagen i Cornelias fotostudio, Arkadia foto. Det var kul att komma hemifrån och ”låtsasjobba” lite. Jag satte bla ihop ett fotoalbum till en kund. Roligt! Jag kommer att vistas där en del från och med nu och hjälpa till när jag har lust och ork. Cornelia är precis rätt person att umgås med för mig. Hon är så underbart positiv och glad och ser bara möjligheter i livet. Jag blir inspirerad av henne. 🙂

Idag känner jag mig glad och inspirerad. Ska skriva på min bok ikväll. Hoppas att det går bra så att jag kommer igång igen med det.

Först en mumsig räkbaguette som jag längtat efter länge!

Nu får det snart hända någonting!

Jag är så trött på att inte ha någon meningsfull uppgift att utöva på dagarna. Tiden bara går och går och ingenting händer. Jag vill jobba! Varje dag känns som en evighet nu när det är tråkväder ute. Jag går bara och väntar på att få tid till möte med fk och af så att det börjar hända någonting på den fronten.

Jag väntar också på tid till kirurgen på Sahlgrenska så jag får veta vad mitt bröst har för framtid. Den ständiga smärtan är stundom riktigt jobbig. Jag har inte blivit klokare på vad jag ska göra med bröstet. Det bästa skulle vara att få ta bort knölarna och samtidigt få implantat. Men jag vet inte om det är möjligt eftersom att nästan hela bröstet måste tas bort om jag tar bort alla knölar och förhårdnader.

Dessutom väntar jag på besked om utredning vad gäller mitt mående och min trötthet. Jag vill ha diagnos NU och rätt hjälp NU!

Men det är bara att fortsätta att vänta och göra det bästa av situationen sålänge. Tyvärr börjar jag bli riktigt frustrerad och uttråkad!

Vad kan man göra när man går hemma dessa mörka, regniga dagar?

Jo: skriva, måla, läsa, träna, pyssla. Ja, jag vet men jag behöver träffa folk, känna att jag gör någonting meningsfullt och att jag behövs i samhället. Ju längre tiden går desto mer avskärmad känner jag mig.

När man har jobb rullar allt på i ilfart och sådana som jag hänger inte med i svängarna.

När man inte har jobb tar allt så in i norden lång tid innan man är tillbaka och jobbar igen efter en sjukskrivning.

Finns det ingen balans i samhället?

Min helg

Fredag:

– Löpning

– Skogspromenad med mannen och hans föräldrar.

– Tacos med familjen.

– Bortbjudna på kvällen på fredagsmys och idoltittande. Jag har ingen klar favorit ännu men gillar Elin och Gabriel ganska mycket. Naturligtvis är Kevin både en läckerbit och sjunger fantastiskt bra också. Får se om jag får någon favorit snart.

Lördag:

– Hundpromenader.

– Läste bok : ”Sista testamentet” av James Frey.

– Tittade på ”Så mycket bättre”.

Annars platt fall!

Söndag: (idag)

– Styrketräning.

– Handlat (två gånger eftersom att det var så mycket).

– Hundpromenader.

– Storstädning.

– Tvätt.

– Betalat räkningar.

– Sorterat pappershögar och tidningsställ.

Hur har din helg varit?

God mat och quiz

Gick ut med Leo på morgonen och överraskades av ett skyfall. På en minut var vi totalt genomdränkta.
In i värmen för att torka.
Sedan en löprunda (utan Leo eftersom att han vägrar att samarbeta i regn) på 4,5 km. Den också i regn.
Efter det var det ljuvligt med en dusch!
Kvällen spenderades på först en restaurang med god mat.

 

Sedan på en annan restaurang med quiz och drinkar. Vi vann inte idag tyvärr!
Dottern som jobbar på restaurangen ville vara med på bild så här gärna:

Hon var trött och stressad (hon går på gymnasiet och har samtidigt två restaurangjobb ( kvällar och helger) och jobbar dessutom på Frölundalagets matcher /två ggr i veckan) och gillade inte när mamma försökte ta en bild på henne i stressat läge. Det kan jag förstå. Men jag är så himla stolt över henne och alla hennes engagemang. Men samtidigt känner jag igen mig och kommer ihåg hur jag ständigt var i farten innan jag gick in i väggen. Men det hjälper inte att jag ber henne att ta det lugnt för hon vill så mycket hela tiden. Det är bara att hoppas på att hon fixar allt utan problem.

När vi kom hem möttes vi av en galet glad hund som väntat på oss länge. Han hälsade oss välkomna med buller och bång. Svansen viftade som aldrig förr. Upp i knät och glädjeskri. Sedan däckade han totalt hos oss i soffan.  Jag får så dåligt samvete när jag lämnar honom ensam hemma samtidigt som att jag vet att vi måste börja öva på det.

Favoritplatsen.

En vanlig dag

Hemmaträning med pinne för mina ömma axlar, nacke och rygg.

En löprunda i regnet. 4 km.

Dusch med hemma-spa. Så nu är jag ansad och fin. Naglarna fixade, håret inpackat och ansiktet lyckligt.

Promenad med Leo (som absolut inte vill gå ut när det regnar – jag får tvinga ut honom).

Handlat.

Tvätten fixas på löpande band.

Boxsäcken uppsatt och boxhandskarna redo för en omgång. ( Blir nog imorgon tror jag för nu vill jag vila lite ).

Nu: bloggtime.

Senare: måla. Ska testa akvarell igen. Hoppas att det går bättre denna gången än sist. Jag är inte så förtjust i att måla med akvarell (eftersom att det aldrig blir som jag vill) men ska ändå ge det några försök till.

Sköna söndag

Visst är det skönt att vakna upp på morgonen och njuta av att det regnar ute. Att känna att dåligt väder passar mig perfekt idag. För just idag har jag bara lust att vara inne och pyssla och läsa en bra bok. Ingenting är inplanerat. Härligt!

Piggare

De senaste dagarna har jag varit riktigt pigg för att vara mig. 🙂 Jag har vistats mest hela dagarna ute i det underbara höstvädret. Det piggar upp!

För övrigt så har jag fått tillbaka kreativiteten en aning så bara jag fått inköpt lite färger så ska jag börja måla lite igen. Det är konstigt med mig vad gäller kreativitet. Jag är bara kreativ när jag mår bra. De flesta blir ju kreativa när de mår dåligt.

Min syn har blivit sämre igen (det var inte ens ett år sedan jag bytte glasögon senast) och huvudet får ta smällen. Så nu har jag bokat tid till optikern till på fredag. Jag har haft småhuvudvärk mest hela tiden sista månaderna och ögonen rinner och är ansträngda. Men nu är det snart slut på det. Men jäklar vad dyrt det är att fixa nya glasögon varje år. Förra gången gick det på 7000 kronor. Men denna gången tänker jag bara ta vanliga glas (inte progressiva) och använda samma bågar som jag redan har. Jag använder ändå alltid billiga läsglasögon när jag läser. Och de progressiva gör att jag inte ser bra när jag tittar ner, vilket är förödande när man gillar att klättra i berg och på klippor.

Kram till er alla och tack för era kommentarer!

Sömnig

Leo är sömnig nu. Kanske att han drömmer om en ny dag imorgon med många hundmöten och spring i skogen? Han ( springer ) viftar med tassarna i luften och gnyr. Det låter som en spännande dröm.  🙂

Sprakande höstbilder

Idag passade jag på att fota de vackra träden innan löven faller.

 

 

 

Kärlek

Jag tittade just på reprisen av dokumentären ” Sarah och Syleme ”. Om en 15-årig tjej som fått cancer och hennes mamma. Att se programmet med behandlingar, Sahlgrenska och dödsångesten gjorde att alla gamla känslor vällde upp ur mig och tårarna rann. Leo tittade på mig med sina oroliga ögon och försökte först att slicka bort min gråt. När det inte hjälpte försökte han att leka med mig för att få mig glad igen. Han är så underbar och känslig för alla mina sinnesstämningar. Underbara hund! Hans intensiva kärlek till mig fick mig bara att gråta ännu mer (av lycka). Hur kunde jag leva utan hund?

Just people

Det gick bra på avstämningsmötet idag. Nu ska diagnos fastställas genom en (lång) utredning. Under tiden ska jag få lite sysslor att göra så att tillvaron går framåt (runt nyår startar jag med någonting).  Jag har ingen aning om vad jag ska göra men ska be om att få hjälp med att utforska vad jag skulle kunna jobba med. Det med hjälp av en jobbcoach eller ” biologisk design ” ( kurs där man gör tester och utreder vad som passar i jobbväg).

Kvällen har vi först spenderat på Arkadia foto där utställningen ”Just people” visades. Som jag berättat tidigare så är jag själv med på en bild på utställningen. Utställningen var riktigt tänkvärd (temat var känslor) och varje bild har en personlig text som ger  bilden ett extra djup. Fotografen Cornelia Schmidt är en helt underbar kvinna som alltid strålar och gör mig glad! Här är bilder från utställningen:

     

Bilderna och min personliga text här över kan ses bättre om ni klickar på bilderna. Här är jag och Cornelia under min bild.

Vill ni se mer kan ni gå in på http://www.justpeople.se

Efter utställningen gick vi på quiz som vanligt. Gissa vilka som vann!  Ja, just det det var vi! Haha! 650 kronor vann vi denna gången. Nu börjar folk att ogilla oss på det stället. Haha! Men vi kör vidare såklart! 😉

Nej till ComHem!

Vi har bredband och telefoni hos Glocalnet. Så kom två vackra unga killar hit och ville tala om hur bra ComHem är. Vi sa att vi inte var intresserade. Men på något underligt sätt hade vi dem plötsligt inne hos oss och de lovade filmkanaler och gröna skogar till samma pris som vi nu betalar. Halleluja! Jag sa till dem att jag är så oerhört trött på krångel. Men det skulle det inte bli här inte. Jag skrev på kontrakt eftersom att vi hade ångerrätt. Bytet skulle ske den 13 december.

Så kom räkningen hem från ComHem (innan vi börjat att använda det). Vi såg genast att det inte stämde alls med den låga kostnad de lovat oss. Hujedamig! Så vi fick efter en massa strul ( då menar jag verkligen en hel massa strul) äntligen ångrat bytet. Vi ville bara stanna kvar hos Glocalnet. Detta är en månad sedan nu.

Så idag var hemtelefonen ur funktion. Vadan detta? Vi kollade med grannarna om deras telefoner fungerade. Ja visst, det gjorde de. Knepigt! Särskilt som att bytet mellan Glocalnet och ComHem skulle ske den 13 december om vi inte avbrutit bytet.

Vi ringde Com hem och de erkände att de gjort fel som avbrutit vårt abonnemang med Glocalnet. Men tyvärr kunde de inte göra någonting åt det, det får Glocalnet fixa. Jaha! Så vi ringde Glocalnet. De talade om att de ingenting kunde göra om vi inte betalar en startavgift igen på 600 kr. Dessutom skulle det ta 30 dagar innan vi får telefonen inkopplad igen. Va? Så nu ska vi betala räkningar på telefonavgift till Glocalnet i tre månader utan att ens ha tillgång till telefon.

Kunskap om att försäljare bara snackar bullshit!

Gissa om jag vill strunta i hemtelefon?! Jag vill bara skita i alla försäljare och be dem…
Men vi har i alla fall mejlat ComHem och berättat att vi tycker att de ska fixa problemet eller betala våra utgifter som vi har till Glocalnet eftersom att det är de som gjort fel. Om inte de går med på det så…!

Så nu är vi i alla fall moderna och klarar oss utan hemtelefon och kör bara mobiler!

Men visst känns det som ett Plus-ärende!

Rosa bandet

Snälla, snälla skänk en slant till bröstcancerforskningen!

Denna månaden finns det massor av produkter att köpa där en del av pengarna går till bröstcancerforskningen. Tänk på att var 8:e kvinna drabbas av denna hemska sjukdom. Själv hade jag ingen tanke på att jag skulle drabbas. Men det gjorde jag!

Ett bra sätt att stödja är även att gå in på http://livetsvagar.blogspot.se/  (klicka till startsidan) och stödja projektet som ger bröstcancerdrabbade en fin möjlighet att få träffas, prata, skapa kontakter och få en liten semester ifrån alla bekymmer och njuta tilsammans, vilket är så jätteviktigt!

Rutiner

Att en person som jag som är impulsiv och lever efter hur jag känner mig plötsligt ska ha inrutade rutiner känns knepigt. Jag har alltid jobbat ojämna tider, kvällar och helger. Det har passat mig utmärkt. Trodde jag i alla fall. Men det är just detta som tydligen har tärt på mig och som jag nu ska få bukt med. Jag har börjat att gå upp klockan åtta varje morgon. Sedan är det det här som gäller:

äta frukost
promenad med hunden
hemmasysslor
lunch
vila/sova en timme minst
promenad med hunden
löpning/styrka/yoga/träffa vänner eller läsa bok
duscha
hemmasysslor
middag
promenad med hunden
tv/bok eller internet (quiz en gång i veckan)
läggdags mellan elva och tolv

Jag bör tillägga att jag har minst två dagar i veckan då jag inte orkar någonting. Då vilar jag och går ut på promenader. Men jag hoppas att dessa trötta dagar ska ge med sig när väl rutinerna är invanda.

Ja, ni förstår kanske varför jag vill in i arbete snart. Det börjar bli riktigt tråkigt att gå här hemma och drälla.

Visst funkar det bra men det känns lite tråkigt att inte göra det som faller mig in just när det faller mig in så att säga. Jag ska öva på det här nu tills att det blir en vana innan jag börjar jobba igen. Antagligen blir det inrutade tider på jobbet också så att det passar in i mitt schema. Haha!

För att bli av med gamla vanor måste man först skaffa sig nya!

Nu har jag börjat att tända levande ljus på kvällarna. Just nu har mörkret lagt sig och regnet smattrar mot fönsterrutorna. Leo sover bredvid mig här i soffan bland filtar och kuddar. Mysigt!

Konst

Nästa fredag är min bild med på en utställning! Naturligtvis ska jag  besöka den utställningen. Min bild har även visats på en utställning i Uppsala som jag tyvärr inte besökt . Temat är ”känslor”. Det är länge sedan jag stod modell nu men nu rullar det äntligen igång. Utställningen heter ”Just people” och handlar om vad personer brinner för. En bild på varje person (naken) och en personlig text från varje person. På min bild har jag bara ett par svarta, höga stövlar på mig. Jag visar inte privata delar så det är inte så farligt som det låter! Min text handlar om att gå vidare efter cancern och att fortsätta att rocka som innan. Hur hårdrocken tog mig igenom cancerbehandlingarna och gav mig styrka. (Jag ska försöka att ta en bild på min tavla, men tror inte att det är tillåtet tyvärr).

Mannen min är också med med en bild på utställningen. Men här får ni två fina bilder på målningar på min man när han stod modell för en konstskola ( Florence academy of art). Visst är de fantastiska! (Ni får inte se allt, haha, har lagt in löv framför…). Första tavlan är jag stolt ägare till!

 

Visst är det fantastiska konstnärer som målar så identiskt!

En glimt av min bild:

Lättnad

Den stora besvikelsen över min sjukdom har nu lagt sig och övergått i en stark känsla av lättnad. Min inre stress är nästan borta och ett lugn har infunnit sig i mig. När jag träffar andra kan jag äntligen sätta namn på varför jag är trött och virrig och jag kan med lätthet ursäkta att jag har svårt att engagera mig eftersom att jag lider av kronisk trötthet. Förut har jag alltid kämpat och kämpat för att orka och verka normal och energisk. Det har jag slutat med nu eftersom att det inte är någon större idé. Jag kommer ju ändå aldrig att få tillbaks min energi så varför gå omkring och låtsas som om att allt är perfekt?

Jag har börjat att dela upp min energi genom att bara göra en aktivitet per dag istället för att aktivera mig från morgon till kväll vissa dagar för att sedan ligga helt orkeslös dagarna efter. Jag har märkt att det funkar ganska bra.

Nu vill jag hitta ett ställe att arbeta på som passar mig. Jag förstår att jag får nöja mig med att jobba halvtid och träna lite lagom istället för att jobba heltid och samtidigt försöka träna hårt och ofta som var mitt mål förut. Jag kommer med andra ord aldrig att ha särskilt mycket pengar, en vältränad kropp eller kunna jobba på gym (eftersom att det är så brötigt där med alla människor med tusen frågor och den höga ljudnivån). Men jag har accepterat det nu och får utgå ifrån min situation helt enkelt.

På fredag ska jag träffa min läkare och fk. Nu kan vi äntligen tänka om och göra ”rätt”. För jag vill verkligen ut i arbete så fort som möjligt. Nu ska vi bara komma på vad som skulle kunna passa mig. Spännande!

Nya utmaningar!

Lite bättre känner jag mig allt nuförtiden. Jag har kommit till ro med mitt problem och känner att jag har en utmaning att lösa. En utmaning som känns riktigt inspirerande faktiskt. 🙂 Nu är det nya tider och nya vanor som gäller och jag kommer att lägga all min energi på att ta itu med dem!  Det kommer säkert att bli bra i slutändan! 🙂

I nuläget

Jag har kommit över chocken över att jag med all sannolikhet har en kronisk sjukdom som gör mig kroniskt trött. Istället har jag börjat att bearbeta problemet och försöker att hitta lösningar och nya mål. Det känns sådär – hela situationen. Och naglarna är nedbitna och fula vilket är ett tydligt tecken på nedstämdhet för mig. Men jag försöker ändå att göra saker jag gillar och som får mig att må bra. Jag har sprungit och klättrat (i bergen), tagit långa promenader varje dag, varit ute på restauranger och ätit lunch, varit på quiz och umgåtts med nära och kära.

Jag vägrar att ge upp!

Det blev ingen djup depression denna gången som jag befarade. Jag tror att det handlar om att jag ändå känner hopp denna gången eftersom att vi har löst själva problemet bakom varför jag mår dåligt och inte fungerar som jag vill.

Dottern och Leo i trädgården idag:

 

Trädgårdens sista blommor

Det är den första dagen i oktober och hösten visar nu tydliga tecken på att den är här för att stanna även om vi har strålande väder med sol och blå himmel. I trädgården har nästan alla våra blommor vissnat förutom några få som fortfarande ger oss sommarfärger och påminner om en sommar som varit: