Quiz

Skrytinlägg:

Ja men så var vi på quiz igen. Och vann både den ”riktiga” quizen och ”pausquizen”!  Gissa om jag är nöjd?! Vi vann choklad och 400 kronor i presentkort på restaurangen. Quizarrangören var riktigt impad av oss eftersom att vi tydligen fått mer poäng än när han kört samma quiz på andra ställen, vilket känns kanon. Haha!

Ja dumma är vi i alla fall inte. Haha!  Skönt att veta i alla fall! 😉

index

Jag borde gå omkring med en här tröjan tror jag! Haha!

Försöker rycka upp mig!

Idag tog jag mig i kragen och tvingade mig iväg till stan. Jag kollade runt lite och tog mig en god Veggie biff på Subway.

BSG_veggie_patty_15

Sedan gick jag ”äntligen” till frissan och fixade mitt hår. Det har jag längtat efter länge men inte kommit till skott förrän nu. Det var riktigt skönt att bli av med de slitna topparna och det alldeles för ljusa håret!

035

Nu känns det mycket bättre! (Även fast jag avskyr storstan och gör allt för att slippa den. Trött blev jag också av all musik och allt stök hos frisören).

Krafttag är vad som krävs för att jag ska förmå mig att göra saker just nu!

(Igår tvingade jag mig ut på en löprunda som jag inte ångrar)!

Mossa

Det vackraste jag vet är att vistas i en ”trollskog” där mossan täcker marken. Den vackra mossan som ligger som en mjuk och skön bädd över skogens terräng. Hur den skiftar färg i ljuset och ser ut som sammet som jag vill lägga mig på.

076

” Mossa är tecknet för moderskärlek,
för likt moderskärleken gläder den hjärtat
när vinterns motgångar drabbar oss,
och när sommarens vänner övergivit oss”.

Henrietta Dumont

Trötter

Tanken på att jag kommer att vara kroniskt trött livet ut känns outhärdlig.

Tanken på att vara tvungen att skapa dagliga rutiner med vilopauser känns tråkigt och krångligt.

Tanken på att jag inte kommer att kunna uppfylla min dröm känns ledsamt.

Tanken på att det kommer att ta lång tid att få rätt hjälp känns hopplöst.

Tanken på att jag inte längre vet riktigt vem jag är och vad jag ska göra känns skrämmande.

I alla fall just nu.

042

Hopp och förtvivlan

Efter en helt fantastisk sommar kommer nu verkligheten tillbaka till mig. Och det med besked. Aldrig att jag hade trott att det skulle utveckla sig så här. Igår när jag var hos min läkare och hörde vad hon misstänker är problemet med mig kände jag spontant ”ja, vad skönt, nu löser vi det här”! Men efter en massa information på nätet (som stämmer kusligt bra in på mig), en sömnlös natt och snack med mina närmaste inser jag ju att detta betyder att jag aldrig kommer att bli ”frisk”. Jag kommer att få rätt hjälp men jag kommer aldrig någonsin att fungera som vanligt. Idag har jag gått här och känt mig olycklig. Jag känner en stor sorg över att det aldrig kommer att bli som jag vill. Aldrig någonsin! Det är fullkomligt kaos inom mig. Kanske är jag i någon sorts chock. Vad som också är jobbigt är att det är svårt att diagnostisera och kommer antagligen att ta år innan allt är fastställt (kanske aldrig). Innan jag fått diagnos kan jag inte få rätt hjälp. Men oavsett så är det skönt att äntligen förstå vad som gör att jag mår dåligt.

112

 

Läkarbesök

Idag har jag varit hos min läkare angående min sjukskrivning. En utredning ska äntligen påbörjas. Om en månad ska vi ha avstämningsmöte med fk. Det ska bli spännande att få höra vad de har att säga. Utredningar brukar ju ha en tendens att dra ut på tiden. Jag hoppas att jag får göra någonting vettigt men stressfritt under tiden. Någonting som passar mig och ger mig kraft och självförtroende istället för att dränera mig och göra mig sämre. Det känns som att allt kommer att lösa sig denna gången. Jag känner mig hoppfull.

Jag tror att hösten är här nu

För fyra dagar sedan badade jag i sjön och det var sommarvärme. Idag har det varit kallt, regnigt och blåsigt. Nu ser jag alla de vackra färgerna på träden och buskarna. De såg jag inte när solen sken och det var varmt. Konstigt.

Leo gillar inte regn och rusk så jag avvaktade tills himlen var blå (faktiskt helt jätteblå och solen sken) och tog på mig varma stickade tröjan och gick ut med lilleman. Halvvägs på promenaden blev himlen plötsligt grå och det började att ösregna helt oväntat. Inte bra när man har en stickad tröja på sig. Både jag och Leo ville hem så fort som möjligt. Han ville helst springa hem i sken. 😉

Jag kan säga så här: vi var totalt genomblöta när vi kom hem! Det var till att torka Leo ordentligt och kasta av mig alla mina kläder för att byta till myskläder. Tända lite stearinljus och sedan gosa ner oss i soffan. Härligt! Leo somnade som en stock och jag tittade på Idol med sonen min. Vad mysigt det är med höst ändå, bara man kommit in från ovädret! 😉

060

068

Quiz

Härom kvällen var vi på quiz. Det var länge sedan nu. Riktigt kul faktiskt! 🙂 Vårt lag kom tvåa så vi vann Jägerglas och varsin skiva (vad vi nu ska ha två till jag och Per, haha). Skivan var ingenting vi själva skulle välja att lyssna på hemma men absolut ett band som skulle vara mysigt att lyssna på live på krogen. Det blir absolut mer quiz för oss denna hösten.

Det är så härligt att göra saker tillsammans flera generationer. Det kan jag sakna sen jag bodde i England och människor i alla åldrar träffades på puben och umgicks. Det är inte ofta det är så i Sverige. Det är för det mesta uppdelat efter ålder här. Men inte på just quiz vilket är kul. 🙂

026  028

008  048

058  012

Lurad

Inte dök han upp, elefantskötaren, när vi kom för att få rida på elefanterna. Så tråkigt! 😦 Jag som trodde att jag äntligen skulle få min dröm uppfylld. Nu känner jag mig besviken! Jag tycker att det var onödigt av honom att säga så om han inte menade det.

066

067

Cirkus i stan

Vi har en cirkus i stan. Jag har gått dit flera gånger och hälsat på elefanter, kameler, lamor, hästar, hundar mm. Min dröm när jag var liten och cirkusen kom till stan var att få följa med och få rida på elefanterna. Jag önskade så att jag kunde få följa med och ta hand om djuren. Idag lovade skötaren mig att jag ska få rida på en av dem imorgon! Galet! Såklart gör jag det! 🙂  Hade jag inte haft familj och barn så hade jag nog stuckit med cirkusen och lämnat allt bakom mig!

Sitting_elephants_at_cirkus

Nu springer vi

Nu har Leo lärt sig att följa med på våra löprundor. Han kan till och med springa lös bredvid oss. Helt kanon! 🙂 Han springer bredvid utan att sticka iväg. När han springer före väntar han in oss om vi är mer än tre meter efter. Vilken kanonkille han är! 😀

Här är bilder på underverket:

015036

Stöd bröstcancerdrabbade

Min bloggvän Tali (som råkat ut för bröstcancer precis som jag)   http://livetsvagar.blogspot.se har ett fantastiskt projekt på gång. Hon brinner för att göra det lättare för bröstcancersjuka och har nu startat ett projekt där de cancersjuka kan få möjlighet att träffas och umgås, få information om sjukdomen, stöd och mycket mera. Gå gärna in på sidan och stöd projektet:

http://rehabkryssning.blogspot.se/

(Själv ska jag åka med på kryssningen. En erfarenhet som kommer att ge mig så fantastiskt mycket ! Att få träffa andra i samma situation och få vänner som förstår mig. Det betyder så vansinnigt mycket!)

Jag beundrar henne verkligen som engagerar sig så i sjukvården och gör så mycket för att underlätta för bröstcancersjukas rehabilitering. Verkligen värt att göra ett besök på dessa sidor!

Apoteksgruppen_Rosa_bandet

Kloka barn

Mannen min gick förbi förskolan.

Ett barn frågade: ”går du barfota”?

Ja vad skulle han svara. Uppenbarligen gick han barfota.

Dagen efter gick han förbi samma förskola.

När han gick förbi sa ett barn till de andra barnen: ”Vi har träffat den mannen förut. Men då var han barfota. Det är han inte nu”!

feets_128099964

Årstider

Tänk vad årstider och väder kan påverka oss människor. Igår var jag säker på att hösten var här för att stanna och jag kände att ett nytt kapitel tog sin början. Det var grått, duggregn och trädens vackra färger visade sig. Men idag fick vi en riktigt varm och solig sommardag och höstkänslorna var som bortblåsta. Vi åt lunch vid stranden och kvällen har vi spenderat på en mysig uteservering under klar himmel. Helt andra känslor jämfört med igår.

Alla årstider har sin charm men jag föredrar vår och sommar. Jag saknar sommarkvällarna i hängmattan under en oändlig himmel. Där rådde bara frihet och lugn till ljudet av fågelsång. Jag förstår att det inte kommer att ske igen fören nästa sommar. Så snart börjar min längtan tills dess igen.

227

Här kommer lilla Ludde, hå hå jaja…

…bärandes på en kudde…

Jag fick min älskade Ludde när jag fyllde fem år. Tro inte att det var lätt att få honom. För jag fick först en skiva (djurens brevlåda) och en massa annat strunt som jag inte ville ha där jag satt nyvaken i sängen och blev gratulerad. Jag fick ett utbrott och talade om för mina föräldrar hur dumma de var som inte gav mig ett mjukisdjur. Jag kastade alla presenterna på golvet och mina föräldrar var helt chockade. Mamma sa att så otacksamt får man bara inte bete sig och min pappa skrattade lite åt mig. Men för mig var det blodigt allvar. Det jag mest önskade mig var ett gosedjur. Ingenting annat var okej.

Jag gick till dagis (som det hette då) och när jag kom hem var han där. Ludde min älskling! Den finaste present jag någonsin fått. Han var så mycket mer än ett gosedjur. Han var nästan som en riktig hund. Jag blev totalförälskad!

Ludde följde med mig överallt. När jag sov över hos kompisar, reste runt i Sverige och besökte andra länder. I Marocko (när jag var sex år) var han min trygghet (då alla kvinnor gick i svarta kläder och endast visade ögonen, vilket skrämde mig). Där luktade det så illa och jag tog Ludde som sköld och borrade in näsan i hans päls för att stå ut.

Jag tappade honom i en geggig vattenpöl en gång och han fick ta en sväng i tvättmaskinen. Han blev inte alls sig lik efter det. Men min kärlek bestod.

När jag blev äldre kramade jag honom när jag låg i sängen och behövde tröst. Ända upp i tonåren faktiskt.

Han har helt enkelt följt med mig genom livet och jag kommer aldrig att göra mig av med honom. Han har alltid legat i min säng men det senaste har han fått ligga på soffan.

Så idag tyckte Leo att Ludde var en kul lekkamrat. Han lekte, ruskade, bet och höll på med min Ludde. Jag var bara tvungen att ta kort på förödelsen ( väldigt snabbt ska jag erkänna). Men sedan satte jag Ludde på ett säkert ställe där han får vara ifred.

Ingen får ta min Ludde ifrån mig någonsin!

Vad har du för favorit från barndomen?

053  056066  069071  074

Ja, ja Ludde fick i alla fall leka ordentligt. Kanske att han till och med gillade det.

I december är jag frisk

I december är jag frisk. I alla fall enligt försäkringskassan. Det meddelade de mig med ett brev idag. Tänk vad glad jag blir. Att jag äntligen blir frisk! Bara tre månader kvar av utmattning, panikångest och all annan skit som jag har nu och har haft i nästan tio år. Men nu säger de att jag kommer att vara frisk så snabbt. Och att jag ska opereras snart verkar inte heller vara något problem. Nej, i december ska jag skrivas in hos arbetsförmedlingen och söka jobb. Det ska bli intressant att höra vad de har för mirakelkur på lut för mig. Måste vara någonting nytt för jag har aldrig hört talas om att någon som är så dålig som jag är kan botas på så kort tid och bli helt arbetsför.

Jag är imponerad och tacksam över den fantastiska hjälp jag ska hinna få och väntar med spänning på vad de har att erbjuda mig!

( Jag kände faktiskt ingenting när jag fick beskedet. Orkar inte längre. Det får blir som det blir. Kan jag inte jobba så kan jag inte. Kan jag jobba så kan jag. Men när det blir kan de inte bara sätta ett datum på. Det är ju helt galet alltihop med det här systemet de har med bestämda tider och datum)! Eller vad tycker ni?

andasinandasut